Massage är en behandling av kroppens mjukdelar med syfte att påverka både kroppsliga och emotionella faktorer.

Det franska ordet massage kan härledas från arabiskans mass (att trycka) eller grekiskans masso (jag knådar). Med massage menas en i terapeutiskt syfte utförd bearbetning eller behandling av kroppens mjuka vävnader medelst rörligt tryck i olika former. Behandlingen utförs vanligen med händerna, men i dag tas även apparater till hjälp.

Massagen har gamla anor i flera kulturer runt om i världen På 400-talet f.Kr. menade Hippokrates att läkare borde använda massage som ett botemedel. Galenos skrev på 100-talet en bok i ämnet och talade om massagens helande verkan både i samband med skador och vissa sjukdomstyper. I och med kristendomens intåg i Europa blev massage en suspekt verksamhet. Under slutet av 1500 talet skedde dock en omvärdering igen, då den franske läkaren Ambrosie Paré skrev om massagens betydelse inom läkekonsten. Även andra franska läkare började utforska massagetekniker och deras effekter.

På 1800-talet utarbetade svensken Per Henrik Ling (1776-1839) det massagesystem som i dag går under rubriken svensk massage eller klassisk massage. Ling ville skapa en massageteknik som efterliknade rörelserna i den Svenska gymnastiken och andra träningsformer för att stimulera blodcirkulationen, stärka musklerna och skapa en bättre balans mellan muskler och skelett. Med massage trycks och tänjs vävnaderna, särskilt muskler, blodkärl och hud.

.

Det finns fem olika grundtekniker i den svenska massagen:

1. Effleurage (strykningar, glidningar).
2. Petrissage (knådningar, saxningar).
3. Friktion (gnidningar i cirklar eller på tvären).
4. Tapotement (snabba, lätta rytmiska slag som ger en djupgående vibration: hackning, klappning eller bultning).
5. Vibration (skapas med händerna eller med en apparat).

Verkan och användningsområden

Massagen uppges ha en verkan både på kroppsliga och emotionella faktorer, såsom ökat lymfflöde och ökad blodcirkulation (smärtor och trötthet beror ofta på en lokal blodbrist som motverkas av massagen) och sammanväxningar och knutor i musklerna motverkas. Även hormonutsöndringen påverkas.

Massage används vid t.ex. muskelspänningar, träningsvärk, svullnader orsakade av dålig lymfcirkulation, muskelknutor och som allmänt avslappnande och uppmjukande behandling. Massage bör däremot inte ges vid tillstånd som feber och infektioner, elakartade tumörer, åderbråck eller blodpropp, bakteriella inflammationer eller hudåkommor.

Informationen är hämtad från "Alternativa terapier i Sverige - en kartläggning" utgiven av SOU 1989:62 skriven av Alternativmedicinkommittén © Justitiedepartementet.
www.alternativmedicin.se